Min lediga dag blev en heldag hos farmor. Mycket mysigt, men det blir drygt i längden, och jag som är så hemkär vill gärna hem mellan varven och ta det lugnt och bara vara i min egen lägenhet. Det resulterade i att jag bråkade med Eva, för hon ville att jag skulle följa med ut till Eskön direkt med henne. Men jag har INGET att göra där ute, och varför då åka dit? Jag tänkte att jag skulle vänta på att pappa o de andra åker ut, för det var ju ändå därför jag skulle åka ut i första taget, för att käka middag med dem. Men men, kanske är lugnt sen när jag kommer ut ändå. Men jag förstår henne, eller egentligen inte, men jag kan förstår varför. Men man måste lära sig att vara bekväm i att vara ensam. Att vara ensam hemma är det bäst OCH värsta. För länge utan ensamhet är jobbigt, för länge ensam är också jobbigt, och tajmingen är urdålig. Jag vill alltid vara hemma och ensam när andra vill vara med mig och känner mig alldeles för ensam när ingen ringer och inget händer. Då kan jag bli så rastlös så jag inte vet var jag ska ta vägen.
Men just idag så skulle det hjälpa med att bara vara hemma o varva ner 10-15 minuter, därför tyckte jag att det var väldigt smart tänkt att hon skulle åka hem o byta kläder o hämta det hon ville så kunde jag stanna hemma hos mig en stund och lugna ner och fundera på vad jag ska ha med mig. Men då ville hon inte åka fram o tillbaka. Därav bråket!

Imorrn är det iaf hockey! :D Jag, Pappa och Eva, vet inte om nån mer ska med. Det märker vi! Jag gillar att umgås med pappa.

Näe nu ska jag gå o göra något vettigt! Vad nu det kan vara.