Jag blev trött på det alltför svarta. Måste försöka hitta ett ljus igen, någonstans... Just nu lyssnar jag på 3 Doors Down och pratar med Björn på facebook, det är totalt omöjligt att sova fortfarande. Hoppades på något sätt att den här veckan skulle bli bättre än förra. Men den börjar onekligen inte alls som jag tänkt... Men men.
Jag undrar om vi någonsin kommer kunna umgås som normala människor...
Om man kunde se vad framtiden bär. Då skulle man iaf hinna komma på en plan. En jäkligt bra plan också...
Jag vill ha en plan, som det är nu så virrar jag mest överallt för att jag inte lägger upp en plan. Jag har inga fasta mål eller någon utstakad framtid i sikte. Inte ens en kortsiktig så att jag vet att allt är fixat inför valet t.ex. eller en pluggplan inför tentorna i ekonomi och tekniskt projekt...!
En stor del av tiden så känner jag mig stark nog för att faktiskt klara att bara vara vänner, jag kan hålla mig när jag väl bestämt mig. Frågan är bara om jag vill bestämma mig, det är just det här som är mitt problem just nu. Att jag inte vill bestämma mig. Jag har en anledning till att må crap då och då. Något att sakna, något att längta efter och något att älska. Ska jag bara ge upp det? Jag vet ju att det absolut skulle förenkla allt, men det känns lite som att döda en del av sig själv...
Men det jag vet är att jag absolut inte vill förlora kontakten, tror vi behöver varandra...