Weee, ikväll är det bio
Jiddra inte med Zohan blir det. Ska bli gott med popcorn... Det är riktigt filmväder ute nu, blåser och regnar. Det är sjukt för det var liksom sol imorse, och det är hyfsat varmt.
***
Hmm...idag har varit på tok för slapp. Det är inge bra, då tänker man alldeles för mycket :( Finns så mycket jag skulle vilja få sagt till honom. Men hur? Får man? Ska man? Ska JAG?
Mitt liv är ingen romantisk komedi, hur mycket jag än vill. Så jag vet att det aldrig kommer hända att vi kommer bli ihop igen. Det finns inte på kartan. Jag har vetat om det hela tiden. Men det gör mig väldigt ledsen. Jag har slutat tro på att det han sa egentligen var anledningen, tror bara att det inte riktigt fanns något där från hans sida. Han slutade nog tycka om mig, om han ens gjorde det någon gång. För tragiskt nog så tror jag att han har sagt att han tycker om mig fler gånger
efter det att vi gjort slut än innan. Som att försöka rädda situationen och få mig glad(?) igen, eller mindre ledsen kanske. För att sedan ha ett lättare samvete...
Plus att trots att han säger att han vill vara min vän så tror jag inte att han innerst inne vill vara det, han vill bara få det att låta bra. För det finns ingen energi alls i hans meddelanden, han skriver typ 1 i veckan. Det känns bara ... blä! Varför kan han bara inte vara uppriktig emot mig för? Han säger en sak och jag få totalt andra vibbar. Jag kände det på slutet hela tiden, även om han sa att vi skulle ses så kände jag totalt neggovibbar ... Tänk vad allt hade kunnat vara enklare, tänk om jag också hade kunnat säga vad jag ville och vad jag tänkte? Jävla mupp!
Vill såååå skriva ett meddelande till honom med alla mina tankar och funderingar....tror bara att det inte skulle göra nån nytta. Tror inte jag skulle få ett vettigt svar ur honom, damn all denna hemlighet...
Satt på tåget hem och började för första gången på länge nästan gråta (länge för mig är flera dagar i rad). Kommer något någonsin gå bra?? Är det mig det är fel på? Inte just i den här situationen, men det blir alltid såhär, alla förhållanden blir likadana...Konstigt nog känns det som att jag har haft fler förhållanden än jag har haft, men det är bara en känsla jag har. Det känns som en inte-nu-igen-känsla.
Det är fortfarande grejer överallt som påminner mig om honom, förstår inte när det ska sluta. Idag var det en kille på pendeln som hade likadan telefon som honom och direkt hugger det till i magen. Det är ju sjukt hur jag drar alla konstiga paralleller... kan vara uppenbara som att jag ser Rubins Städ utanför jobbet till att jag går en speciell väg, och senast jag gick den var jag tillsammans med honom... Jag är nog ganska psycho.
Och för att inte tala om att bara åka pendeltåg, det är outhärdligt själv och nu hade jag inte ens en bok att försvinna i :S
1 månad sen idag... :(