Hur ska det här någonsin kunna bli bra? Trodde att jag börjat komma över honom, men utan förvarning sitter man där igen, med tårarna rinnandes nerför kinderna. Det enda som behövdes var att Ricard berättat att han träffat honom på jobbet... Jag saknar honom så fruktansvärt, det finns inte ord :S Nu blir jag nervös över hösten igen, hur skulle det någonsin kunna funka?! Jag vill inte. Jag vill inte ha sommar, jag vill att inget ska ha hänt alls! Blä, det här suger :(
Är på jobbet iaf, kom hit och fick reda på att beredningen har problem...så nu har jag inget att göra! Väntar på att klockan ska bli 8 så jag får käka frukost.
onsdag 16 juli 2008
Dumma känslor.
![]() |