If you give them the chance.

<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar/2645094818879109569?origin\x3dhttp://meepymeeps.blogspot.com', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

don't sell your heart,

tisdag 18 mars 2008

where to start?

första dagen avklarad hemma. har sån längtan att åka till sthlm så det är inte klokt. den försvinner under dagen när jag jobbar. då har jag så mycket annat att tänka på. men såfort jag kommer hem o börjar lugna ner så kommer den tillbaka. i dubbel styrka. läskigt känsla för jag skulle lätt kunna börja gråta. varför kommer den här känslan? jag vet iofs också att jag bara behöver ett hej. så klarar jag mig i ytterligare några timmar.

tror hela känslan bottnar i längtan och saknad!

har bytt sovplats för natten. tog mitt pick och pack och hälsade på pappa :) skönt att ha så nära mellan mamma o pappa. det känns på något sätt enklare att bo här. det känns mest hemma. men när jag är här så saknas mamma. tråkigt att de två sakerna aldrig kommer finnas på samma ställe igen.

don't say we're not meant to be.