If you give them the chance.

<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar/2645094818879109569?origin\x3dhttp://meepymeeps.blogspot.com', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

don't sell your heart,

onsdag 20 augusti 2008

Missade ju fira 200:ade inlägget!

Så skål för det 201:a inlägget då :P

Jag är av någon konstig anledning inte alls bakis, just nu känns annat så mycket mer, så det tar över bakisheten. Vet verkligen inte vad jag varken känner eller vill just nu. Nattens ärlighet har tagit mig på sängkanten... Just nu känner jag mig bara tom och trött på allt som har med kärlek att göra. Vet inte ens om jag varken saknar eller hoppas längre. Tror faktiskt inte det. Det som gör mig mest ledsen är att det mesta som jag känt under slutet av våren faktiskt stämt så jäkla bra. Men att få reda på det nu känns fuckat. Känner mig sviken och övergiven. Så liten och obetydlig. Som en bricka i nån annans spel, som kastas bort när den inte behövs längre.
Jag känner inte ens att jag orkar skriva på facebook. Vill inte prata med dig....

Fö så skriver jag ut 300 sånghäften just nu, det tar tiiiiiiiid!

don't say we're not meant to be.