If you give them the chance.

<body><script type="text/javascript"> function setAttributeOnload(object, attribute, val) { if(window.addEventListener) { window.addEventListener('load', function(){ object[attribute] = val; }, false); } else { window.attachEvent('onload', function(){ object[attribute] = val; }); } } </script> <div id="navbar-iframe-container"></div> <script type="text/javascript" src="https://apis.google.com/js/platform.js"></script> <script type="text/javascript"> gapi.load("gapi.iframes:gapi.iframes.style.bubble", function() { if (gapi.iframes && gapi.iframes.getContext) { gapi.iframes.getContext().openChild({ url: 'https://www.blogger.com/navbar/2645094818879109569?origin\x3dhttp://meepymeeps.blogspot.com', where: document.getElementById("navbar-iframe-container"), id: "navbar-iframe" }); } }); </script>

don't sell your heart,

tisdag 2 december 2008

Hmm...

Egentligen hade jag tänkt att skriva ett väldigt positivt inlägg, men när jag började tänka på det så blev jag osäker.
Det börjar kännas mer och mer som att jag har börjat gått vidare, vilket känns otroligt skönt. Men samtidigt som jag tänker på det så börjar jag tänka att "Yes, nu kan vi faktiskt umgås utan att tänka på en massa säkerhetsåtgärder." Det känns knepigt... :S Jag vill inte tänka på honom direkt när jag känner att jag börjar gå vidare. Då känns det som ett steg framåt och två steg bak. De här känslorna är så himla mongo, redan från början. Eller inte från börjanbörjan, men från att det började gå åt helvete.

Hmm....

don't say we're not meant to be.