Idag tog jag och mamma en promenad med hundarna och det slog mig att jag helt glömt hur det känns att bo här på Eskön, jag hade glömt att man hejar på alla, vet vilka alla är och vilka bilar de kör, man stannar och pratar med varandra efter vägen... Fick en stämningskänsla över alla gånger jag cyklat/gått vägen över till ön, hur mycket man åkte båt och vad roligt man hade hela tiden. Det var lite härligt att känna och tänka tillbaka, man glömmer det så lätt. Undrar om man någon gång kommer flytta tillbaka hit. Jag tycker om det så mycket, det är nog ett av de bästa ställen jag vet. Trots allt det här så är jag hemma hemskt sällan. Jag är alldeles för uppe i nuet, och det är väl bra som mamma sa... men jag saknar Eskön och hur allt var förut. Så nu kör jag Winnerbäck för fullt och drömmer mig tillbaka. För den tiden får jag aldrig tillbaka igen... men det var en bra tid :)
Nu har jag annat i mitt liv :) KTH ♥