Idag har jag, Jonatan, Ace och Fia varit iväg till karlbergs hinderbana. Det var sjuuukt roligt, men svårt. Man känner hur mycket styrka man saknar där. Första varvet gick bra, men vi tog det hemskt lugnt och ändå kände man pulsen rusa då och då... På slutet skulle vi hoppa över 3 hinder på olika höjder där killarna hoppade fint över utan att ta i med fötterna och jag och Fia skulle promt lära oss det vi med. Så vi stod och hoppade och hoppade och hoppade... sen gav vi upp och började om. Andra varvet tog liiiiiiite längre tid, men runt kom vi till slut. OCH hoppet klarade jag av .... till slut.
Nu har jag både blåmärken och början till träningsvärk :P men det är det sååååå värt =)

Har kommit på att rädslan för att göra illa mig håller mig tillbaka från att ta i ordentligt. När man tänker efter så är jag mer rädd för att skada mig än för att dö, det är lite läskigt. Jag har inga problem med att åka vilken bergochdalbana som helst, hoppa bungy jump eller falskärm (för det ska jag göra så snart jag har tid/råd). Men när det kommer till saker där jag kan skada mig och det är inte stora skador det handlar om... då vågar jag inte. Dumma mig! Våga mer!!!!

Nu ska jag iaf sova, för jag hoppas orka till gymmet imorrn :D