Mamma är allt bra att ha ibland, vet inte riktig vad hon gjorde. Men mitt på dagen mådde jag verkligen piss. När hon kom så brände tårarna som mest hela tiden bakom ögonlocken, sen brast allt. När jag berättat om hur mitt humör svänger heeeeela tiden så berättade hon en sida av pappa jag inte visste om, han har höst- och vårdepressioner. Jag är lätt övertygad om att det är något liknande jag har också. För det finns ingen riktig anledning till att jag mår som jag gör. Jag känner mig så dum när jag tar ut det på någon som inte förtjänar det. Som mitt utbrott i fredags! 

Men ja, mammas ord gjorde en konstig verkan på mig. För efter det kändes allt verkligen så mycket bättre och så har det varit sen dess. Därför gick nog dagen på jobbet så mycket snabbare, kan iofs också ha berott på att vi var underbemannade och maskinerna knasade sig heeela tiden. Såfort man vände ryggen så muppade sig robotarna och förpackningar klämdes och det kom saft överallt. Nästan iaf :P Så man kan ju säga att vi hade fullt upp mer eller mindre hela tiden.

Hade söt som sällskap i örat hela den långa vägen hem när jag slutat också :) Vägen kändes inte alls lika lång då.

Nu är det sängen för jag är helt slut...