Nätter är alltid lite mörkare, lite dystrare och det är alltid då minnen kommer tillbaka. Något så litet kan dra upp såret igen...men just nu är det mer som när man måste pilla bort sårskorporna på ett sår som läker. Det är en dålig vana, men ändå gör jag det trots att jag vet att det kommer svida.
Tid... det är det enda som hjälper. På söndag är det 7 månader sen..... Trots att jag kommit över honom så kan jag inte släppa den här nedrans känslan över att det var rätt, att vi var rätt. Det dyker upp små tecken var och varannan dag som får mig att tänka på honom. Då blir jag alldeles lugn inombords och tänker att jag inte hade så fel när jag kände det från början....
It wakes me every single night
Thinking through the day
Did you stop at any time
Have doubts at any stage
lördag 10 januari 2009
The day before the day
![]() |