Jag känner mig förvirrad och upponer. Som att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen, så jag låter bara tiden gå. Märker så grymt på min hy hur dåligt min kropp mår. Känslor som finns överallt (dock ganska lugna just nu) och inget som riktigt är som det brukar vara. På gott och ont. Jag måste säga att singel är nog mitt sätt att leva. Det är det jag gör bäst. Så så får det nog bli! Tills jag hittar någon som är ännu mer rätt. För uppenbarligen räckte ju inte det där. Typiskt!

Min mage gör ont :(

En till låg kväll, tror det mest beror på mig själv. Jag behöver hitta tillbaks till mig själv. Behöver lite lugn o ro omkring mig, just nu flyger känslor över högt och lågt. Då är det svårt att koncentrera sig.

Jag behöver prata, men jag vet inte med vem och vad jag ska säga. Får en sån känsla att bara säga det till första bästa och just nu så var det mitt ex som höll på få allt. Men jag vill inte, han skulle inte säga något vettigt. Känner bara att jag utnyttjat alla vännerkort redan. Vilket de säkert inte skulle hålla med om, men jag känner mig otroligt tjatig och ego. Så jag tänker inte...

Jag vill ha tillbaka mig för ett år sen. Då livet lekte... :(
Fan jag är patetisk, gråter för att jag tycker synd om mig själv. Då är man inte lite ego...

Blä!